THE PARIS OF ASIA.
The Paris of Asia, Upper Sea, The Pearl of the Orient. På havet. Eller helt enkelt bara Shanghai!
Jag har länge haft en dröm om att resa till Shanghai, och jag måste säga att det var precis som jag hade tänkt mig fast inte alls. Vi bodde precis i södra kanten av det som tidigare var "The International Settlement". Redan på flygbussen reagerade man på att allt var så annorlunda jämfört med Beijing. Smalare gator, kantade av träd och massvis med tvåvåningsvillor som stod så tätt att jag först trodde det var radhus. Många hade nog växt ihop helt. Franska balkonger och palmer på innergårdarna.
Ännu bättre blev det när vi traskade ner till "French Concession", med dess breda trädkantade alleér och sekelskiftbyggnader. Som att vara i Paris fast mitt i Kina. Ingen risk att behöva leta länge efter bra kaffe heller.
Den andra dagen promenerad vi längs hela West Nanjing Road, förbi People's Square, vidare in på historiska East Nanjing Road, och så plötsligt såg jag det, havet! Eller ja, i alla fall floden. Men att känna doften av saltvatten och lite fukt i luften för första gången på ett halvår var fantastiskt. Och Pudongs häftiga skyline gjorde det inte sämre.
Vi hann med otroligt mycket roligt i Shanghai, och har redan bestämt oss för att resa tillbaka (när det är lite varmare...). Vi har promenerat och fotat som bara den, ätit gott, druckit gott, och varit på modeutställning och jazzklubbar. Här kommer ett litet (men stort) urval bilder från vår vecka i Orientens Pärla.
Gränden där vårt hostel låg.
Fin vinbar i French Concession.
French Concession.
Värma händerna på Café.
Kristoffer fin i julklappshalsduk han fick av mig.
LV-resväska. Flagshipstore på West Nanjing Road.
East Nanjing Road
East Nanjing Road.
Huangpu (floden) och Pudong (öster om Pufloden)! Enda turistbilden på hela resan, men Kristoffer behagade inte berätta att jag hade kanelbullehår a la prinsessan Leia.
People's Square Park med Mordor-tornet utanför.
Nyårspyntat i Old Town.
Starbucks mitt i Old Town, såklart.
Nyårspyntat i Old Town.
The Paramount Ballroom, nattklubb sedan 1933.
Frukost! Gissa vilka som är mina.
Gamla porten till Bubbling Well Lane, nu en del av West Nanjing Road.
I lobbybaren på Shanghai World Financial Centre.
Smoggigt och svårt att fota genom glaset, men fantastisk utsikt!
Pudong by night.
På House of Blues and Jazz, vid The Bund. Bästa kvällen!
Trötta på Café dagen efter. Jag har ätit mig proppmätt på Dim Sum som inte riktigt var Kristoffers grej.
Överallt gjorde man sig redo för nyårsfirandet.
Sista kvällen i franska kvarteren innan det blev dags att flyga vidare till Guilin.
Eftersom att jag nu har tagit mig in på Facebook (wiee!), så kommer nog en större samling bilder upp där så småningom. Men jag kan ju inte överge bloggen helt och hållet.
BLANDAT FRÅN JANUARI.
På nyårsdagen tog jag med Danielle och Erika till baren Atmosphere. Ni vet, den som ligger högst upp i Beijings högsta skyskrapa.
Vi firade första dagen på det nya året med goda Champagnedrinkar.
Och livejazz.
Tre lite nyårs-slitna men ändå glada tjejer, och så utsikten förstås.
Vår sista middag ihop blev dagen efter på Dongfang Jiaozi Wang (Oriental Dumpling King). Mycket nöjda! De stekta med räkor och grönsaker är bland dem godaste hittills.
Några dagar efter sista tentan fick jag finbesök till mina kvarter av tre söta japanskor. Här är Ping Shan och Xiao Ku. (Minns inte hur man stavar deras japanska namn, himla långa!)
Och kanske sötast av alla, Zuo Zuomu.
Ännu ett finbesök blev det när Beata hade vägarna förbi Beijing, på väg till Japan. Vi pluggade tillsammans första året i Stockholm och under utbytesterminen i Changchun. Hon har stannat kvar i Changchun sedan dess så det var första gången vi sågs på över ett år, himla trevligt! Med sig hade hon sin koreanska vän, med det superinternationella namnet Johan.
ENSAM IGEN.
Igår flög du hem. Halv fem på morgonen steg vi upp, och rätt ut i det tystaste, nattsvartaste, lugnaste Beijing jag någonsin sett. In i en trött taxi och så iväg.
Beijing Capital International Airport Terminal 3 börjar kännas som hemma. En blick på tavlan, domestic till vänster, nej just det, du ska utomlands den här gången. Int'l/HK/Macau, fyfan vad hem är långt borta.
Till incheckningen, E11-16, en österrikisk första klass-familj och tre trötta kinesiskor i kostym bakom disken. Welcome säger dem. Väskan väger bara 18 kg. Hur kommer det sig att dina kläder är mycket lättare än mina?
Kaffe på Starbucks som knappt har öppnat och klockan går alldeles för fort. Spanar på amerikanska highschool-kids och undrar vad de gör här. Hittar på lite. Skrattar. Låtsas att det inte är hejdå.
Same procedure as last time, babe.
Sen reser du dig upp och det är dags. Lite bråttom till och med, fast jag försöker försena det hela allt jag kan. Passkontrollen ligger alldeles för nära som vanligt, och sen blir allt så himla overkligt.
Pussar och klump i halsen, och du älskar mig och jag älskar dig. Jag trasslar in mig i dina lockar och andas i din hals och vill aldrig komma upp igen. Mera pussar och en sista hålla handen och sen går du.
Och jag tittar allt jag kan men det är så svårt att se. Du vänder dig om och vinkar och sen kommer den där jävla rulltrappan och tar med dig ner, bort.
Jag går fort. Bestämda steg och tunnelseende för att inte vända om och springa efter. Köper biljett och kliver på tåget. Det är gryning och dags att åka hem. Ensam igen.
Den första frågan jag får (förutom de vanliga "hur mår du" och "vad har du haft för dig") när jag pratar med er vänner där hemma är "hur går det med dig och Kristoffer?". Och svaret är alltid bra. För vi är bra. Man vänjer sig vid att vara ifrån varandra. Det är jättejobbigt nu men jag vet att det kommer bli bättre. Vi har gjort det här förut och vi vet hur det funkar. Vi vet hur vi funkar. Vi är inte oroliga.
Man vänjer sig vid att vara på varsin sida om jorden, men man vänjer sig aldrig vid att säga hejdå. Det suger, rent ut sagt.
Fy fan, det suger verkligen.
SÅHÄR BRA HAR VI DET JUST NU.
Hälsningar från Sanya, Hainan.
Det har varit lite si och så med internetåtkomst på våra tre tillfälliga hem, och så glömde jag ta med kamerasladden. Men på onsdag flyger vi hem till Beijing igen, då får ni höra mer om resan!
Ps. Tyvärr verkar det inte finnas ett enda vykort att hitta på denna ö.
