lostinbeijing

Efter en iskall nyårsnatt i Guilin (varmare än Beijing men ingen värme inomhus) begav vi oss vidare till Kinas södraste plats, staden Sanya på ön Hainans sydsida. Vi möttes av en klar himmel, glittrande blått hav (på långt håll i alla fall), palmtäckta sandstränder och 27-gradig, fuktig, havsdoftande luft. Den där slogan att Hainan är Kinas Hawaii är inte helt fel ändå.

Provinsens (hǎinán) och öns (Hǎinándǎo) namn är väldigt tydliga. Hǎi betyder hav, nán betyder söder, och dǎo är ordet för ö. Längre söderut i Kina kan man inte komma, och tidigare trodde man också att det var här jorden tog slut. En bit väster om staden finns två klippor där man fortfarande kan läsa inskriptionerna 天涯海角 tiānyáhǎijiǎo. Översatt till engelska blir det "The furthermost part of the sky and the sea". Eller helt enkelt, the end of the world. Finns självklart en typiskt kinesisk Romeo och Julia legend angående de två klipporna också, men den har jag valt att glömma bort.

En vecka spenderade vi vid det sydkinesiska havet, omringade av nyårsfirande medelklasskineser och stenrika ryssar. Tack och lov så bodde vi på det billigaste stället som gick att hitta, med något mer lokalbefolkning och glesare strand. Och bäst av allt, öppet hav!



Palm! Strand! HAV!



Sanya Bay, en drygt två mil lång sandstrand. Vi bodde ca 5 km utanför Sanya City.



Trött, glad, blek, och barbent!



Lyxresort efter lyxresort kantade hela vägen in till stan. Självklart med sin egen lyxstrandremsa också.



Hawaiiblommor.



Solnedgång i Sanya City.



Lokala ölen.



Fyrverkerier, smällare och bomber i obeskrivlig kvantitet och styrka, konstant.



Alla fiskare var lediga på nyårsdagen.



Lady Gaga-klubb. Helt naturligt.



Många fina solnedgångar var det.



Utsikten från balkongen. Väldigt tacksam över att byggarbetarna också var lediga.



Grannarna.



Badrummet fanns ute på balkongen.



Taijiquan (eller liknande?) på stranden.



Bada fötterna.



Sola fötterna.



Jag var ensam på stranden en dag, då Kristoffer blev himla förkyld. Fick en kokosnöt av random ryss som ville spela frisbee och flyga drake.



Kvällsgymnastik vid strandpromenaden.



En typisk fisk och skaldjurs-restaurang. Dom fanns överallt och såg precis likadana ut. Man måste mörda sin egen fisk så vi kände inte för att testa.



Sista dagen på stranden och jag var ju tvungen att bada minst en gång i sydkinesiska havet! Även om jag var väldigt tveksam inför det förorenade vattnet, eventuella mördarmaneter, hajar, tsunamis och andra kinesiska faror.



Som den här.



Till slut plaskade jag runt lite i alla fall. 25 grader varmt och livsfarligt säkert.



Nöjd och glad efteråt.



Den allra sista dagen blev mest ett försök att skydda sig från värmen tills det var dags att åka till flygplatsen. Här en sista Hainan Beer på lokala fiskhaket.



Den knäppa receptionen i vårt knäppa men fina hostel.



Som delar lokal med en restaurang. Köket är i vrån under trappan.



Hejdå söderhavet!