lostinbeijing

Nu sitter jag på Beijing Capitol Airport Terminal 2 (jäkla skitställe jämfört med terminal 3), och har precis pustat mig igenom en lång kö av mest ryssar ochkineser som inte alls verkar förstå att man bara får ha ETT bagage med sig, oavsett hur lite de hundra småväskorna väger. Den trötta tjejen vid disken såg minst sagt tacksam ut när jag kom med min (enda) jätteväska och dessutom talade kinesiska. Hon brydde sig inte ett skvartt om den lilla övervikten och fönsterplats fixades direkt. Går alla karriärplaner åt skogen så har jag ju åtminstonne fått ut någon liten fördel av att tragglas med det här språket i tre år...

Blir en sista kaffe mocha och gratis wifi på starbucks innan jag beger mig mot gaten för en härlig 13 timmars (förhoppningsvis) flygresa hem till norden. Fick bara ett boarding card, men hoppas innerligt att jag kommer längre än till moskva.

Det känns faktiskt inte så konstigt att resa hem. Jag tror att resan jag gjorde i juni liksom har trubbat av det hela lite. Dessutom har det varit så mycket med sjukdom och packning och allt som ska hinnas med, så jag har nog knappt hunnit känna efter. Älskar Beijing och det ska bli trist att lämna livet här, men å andra sidan så vet jag ju att det här inte var sista gången jag kommer att bo i Kinas huvudstad. Finns ju massor kvar att upptäcka. Men kl 18.35 ikväll lokal tid, så landar jag i alla fall i Stockholm. Och det, mina vänner, känns inte annat än bra.

北京，再见！