lostinbeijing -

HAVE YOURSELF A MERRY LITTLE CHRISTMAS.

Min knäppaste, ensammaste, overkligaste, jag tänker aldrig göra om det igen men ändå rätt fina - julafton 2010.

Dagen började med att jag höll en 8 minuter lång muntlig presentation på kinesiska om hur svenskar firar jul (inte fan är det så där i alla fall). Sedan skyndade jag hem för att handla mat, städa lägenheten, och försöka hinna med att pyssla/pynta/stressa fram lite julstämning innan ni vaknade där hemma i Norden.

Juleljus från IKEA. Observera böckerna i fönstret som är ett mesigt försök att skydda mot vinden som drar in.

Mitt lilla julbord. Potatis, gravlax, gravlaxsås, rökt lax, citron, sallad, knäckebröd och ostar. LYX.

Även julmust och Spendrups (hmm) julöl från IKEA.

Jag i julklapps-luva från min flatmate.

Såhär mysigt blev det till slut. Uppkrupen i fåtöljen med tända ljus, god mat och skype.

Öppnade mina julklappar samtidigt som jag pratade med mamma och Erik. Jättebra klappar, tack igen alla!

Min plan var titta på en massa julfilmer, men det slutade med att jag hängde med familjen hela kvällen, precis som man ska. Erik spelade gitarr, gjorde narr av kalle anka och mamma stressade runt. Precis som vanligt. Jocke tyckte det var knäppt med en bebis (jag) i datorn och tyckte jag kunde komma dit stället. Mycket tjat om kaffe och kolike (paket). Precis som Jocke.

Nästa år är jag med igen. Lovar.

2010-12-25 @ 14:07:14 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

JULAFTONS-PYSSEL.

Tack Danielle!

God Jul!

2010-12-24 @ 13:05:42 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

NÄR ÖSTERBERGSKLANEN KÖPER GRAN.

Malin och jag, i en ofta återkommande pose. Underbara 90-tal.

Detta är andra året i rad som jag missar den traditionella köpa gran-utflykten till Sorunda. Traditionsenligt brukar den ske den sista helgen innan jul, och nästan alltid en dag då det egentligen är alldeles för kallt för att stå utomhus och dividera om stor eller liten, tät eller gles. Men det gör vi ändå, tro mig. Länge.

Genom åren har vi blivit rätt duktiga på att välja rätt hem till rätt gran. Alla granar ska noga undersökas, vändas fram och tillbaka, upp och ner och snurras runt för att bedömas på bästa möjliga sätt. Den ska föreställas på sin givna plats i respektive vardagsrum och det krävs både andra och tredje synpunkter. För smal? För tät? För sne? För gles? För buskig? För hög? För krokig? Men alltid pluspoäng för kottar.

Stället där vi köpt vår julgran så länge jag kan minnas är en liten gård i Sorunda. När jag var liten hade de kalvar som vi fick mata. En större attraktion än själva granarna för en femåring. Nu för tiden har ladan blivit en liten gårdsbutik, med handgjorda ljus, ljusstakar, lyktor osv. För att inte glömma gran och tallris förstås.

Jag älskar vår julgranstradition. Jag älskar att vi inte släpar hem en nätfängslad korvgran från konsumparkeringen. Jag älskar att varje december ha en vinterutflykt som är så himla tagen för given, även om ingen nämner den på hela året. Jag älskar att varje år vi kommer så säger de, granmänniskorna, "Åh, klanen Österberg, vi undrade när ni skulle dyka upp!". Jag älskar att vi också alltid kommer hem de finaste, obarrigaste, godast doftande granarna man kan tänka sig. Jag älskar att det var där jag köpte min första alldeles egna gran, som var så fin i min första egna lya. Jag älskar att vi tittar på minst hundra granar och nästan alltid kommer hem med den första vi såg. Jag älskar att det är lite som när man var liten.

Och jag älskar, att det alltid är någon (allra bäst är nog kusin Anna) som gör en helt perfekt imitation av pappa Rudolf Andersson.

"Åååh nu ska vi hugga gran, ja! Nu ska vi hugga gran, ja! Nu ska vi hugga oss en gra-a-a-a-aaan! Yeeaaah!"

2010-12-21 @ 17:59:09 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

PLUGG I LUND (?)

Fick det här mejlet i förra veckan, vilket har spätt på hela vad tusan ska jag bli när jag blir stor-paniken lite grann. Jag har givetvis tackat nej eftersom jag kommer vara kvar i Kina i vår, och sökte mest för att se om kunde komma in. Vad jag har för alternativ liksom.

Den spontana reaktionen borde ju då vara: "Wohoo, jag kom in i Lund, vad bra, vilket bra alternativ om jag bestämmer mig för att välja det." Om. Särskilt eftersom att jag pratade om att plugga kinesiska i Lund redan i högstadiet. Men jag, beslutsångestexperten nummer ett fungerar ju inte riktigt så. Jag tänker, hmm, plugga i Lund, vill jag verkligen det? Om man ska läsa pol.kand. ska man väl göra det i Uppsala, det har man ju hört. Men där är det ju omöjligt att komma in. Och är jag egentligen inte mer intresserad av Globala programmet vid Göteborgs Universitet? Men föresten, vänta nu, hur kom jag på att jag ville läsa statsvetenskap över huvudtaget? Det blir man ju inget av? Läser man kinesiska ska man ju kombinera det med företagsekonomi eller affärsjuridik, det väl alla. Annars är man ju ingen äkta utsugande västerlänning.

Sitter som en annan dåre och lusläser alla universitets hemsidor när jag egentligen borde tokplugga till tentorna. Om jag nu vill ha någon kinesiska-examen att kombinera mitt framtida vad det nu blir med.

2010-12-18 @ 16:44:59 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

TREDJE ADVENT, LUCIA OCH SÅ LITE FRAMTIDSÅNGEST PÅ DET.

Såhär såg vår anslagstavla i hallen ut när jag vaknade förra söndagen.

Det bor en liten konstnär i den här lägenheten, men inte är det jag!

I måndags var jag hemma hos Ambassadråd Viktoria Li och hennes man Li Li (fantasi?) och firade Lucia. De hade bjudit in svenskar som studerar kinesiska i Peking samt kineser som studerar svenska. Väldigt trevligt, roligt, och väldigt, väldigt svenskt. Det var som att kliva rätt in i en villa i Nynäshamn (om det inte var för den inmurade ambassaden med den beväpnade portvakten förstås). Julpyntat, men inte överdrivet, "skandinaviskt" möblerat, lyktor på trappen, krans på dörren, glögg och saffransdoft från köket. Hade inte träffat en enda av människorna tidigare och ändå kändes det som att man var så himla mycket hemma. Knäppt.

En hel busslast med svenskstuderande kineser anlände från Beijing Waiguoyu Daxue, och det var om möjligt ännu knäppare. Bara att se 20 kineser (inte svenskar med kinesiskt ursprung, utan superkinesiska kineser) tala (hyffsat) flytande svenska, kändes så märkligt. Och vad svarar man egentligen på frågor som "vad betyder egentligen äpplet faller inte långt från trädet" och "är gamla stan och Kalmar samma sak?" Jag bytte i alla fall telefonnummer med två kinesiskor som jag hoppas kunna ha lite språkutbyte med nästa termin.

Hur som helst så var det himla roligt att träffa lite andra svenska studenter, även om de flesta jag pratade med ska åka hem efter nyår. Jag tycker alltid det är lite jobbigt med såna där supermotiverade, karriärfokuserade studenter som har tio-årsplanen perfekt utstakad, och det kan ju bero på jag fortfarande inte har en aning om vad jag vill göra (och så fort jag tror jag får en aning så ändrar jag mig igen). Därför var det rätt härligt att träffa lite folk som också "bara" läste kinesiska och precis som jag inte helt bestämt sig för vad de vill använda den till.

Men självklart är det ju omöjligt att komma ut helskinnad från ett sådant möte utan en liten gnutta framtidsångest. Viktoria Li själv är som sagt ambassadråd och chef för den politiska avdelningen. Mycket av hennes arbete handlar om mänskliga rättigheter. En otroligt inspirerande, tuff kvinna, och samtidigt himla skrämmande. Jag menar, hon måste ju ha det coolaste jobbet jag någonsin kan tänka mig. Diplomati, Kina, mänskliga rättigheter. Snygga skor. Och på frågan hur hon kommit dit hon är idag? - "En vanlig UD-karriär". Hjälp! Hur svårt, skrämmande, ensamt, och omöjligt låter inte det? Helvete.

2010-12-18 @ 07:19:19 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

MERA POST!

Jag känner mig himla poppis för tillfället måste jag säga. Det trillar in paket här var och varannan dag känns det som, och det är så attans roligt varje gång!

I helgen fick jag ett riktigt bra att ha-paket från mamma. Ett jättefint julkort, en mjuk tandborste (de jag fått tag i här rispar sönder mina stackars tänder istället för att rädda dem), två reflexer (för att undvika att bli överkörd), en påse läkerol (makes people talk), och en liten klapp att spara till julafton. Tack mamma!

Och häromkvällen hade Olliver med sig ett litet överraskningspaket upp från portvakten. Det var från Danielle och inuti fanns det här fina julkortet med tomtigaste tomten! Där fanns också två pepparkaksgubbar att hänga i julgranen och en påse nejlikor att stoppa i apelsiner för bästa juldoften.

Åh vad jag är bortskämd med så många fina människor runt mig!

2010-12-16 @ 16:09:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

KALLT.

Burr.

Jag sitter just nu i sängen, iklädd mjukisbyxor, långärmad tröja, strumpor, raggsockor (tack mamma och Priskrossarn), en supertjock fleecetröja med någon form av fuskpäls på insidan, invirad i en gigantisk, jättevarm halsduk (typ 100 % akryl, köpt av en huttrande gatuförsäljare i blåsten utanför campus idag), under en fleecefilt (tack IKEA), och med ett himla stort blockljus aningens oförsiktigt nära placerat på nattduksbordet. Jag fryser. Satans Sibirien-vindar. Ville bara säga det.

2010-12-15 @ 16:40:28 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

TILL ELIN.

Har man lovat så har man - här kommer Matilda med Mao, och Nifen-mössa.

Jag kanske bor i en av världens häftigaste städer, men man är ju ändå alltid Nynäshamnare (hur mycket jag än försöker låta bli ibland) i hjärtat på något vis.

Även de kinesiska turisterna fattade att det var något knäppt med mössan. Tror inte det var deras känsla för mode, utan snarare att jag och mamma stod dubbelvikta av skratt större delen av tiden.

Mössan finns kvar i Beijing, och vem vet, blir det riktigt kallt så åker den nog fan på igen.

2010-12-12 @ 10:43:38 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

ANDRA ADVENT OCH PEPPARKAKSBAK.

Den andra advent började med frukost/lunch på IKEA tillsammans med Tine och två av hennes klasskompisar från Tyskland. Det blev gravad lax med hovmästarsås (nääästan som hemma), många koppar kaffe och efterätter, och alldeles för lång tid spenderad vid julavdelningen. Sedan begav vi oss hem till Gina och Maria för att baka pepparkakor och göra Glühwein. Det är den enda kinesiska lägenheten jag sett som har en ugn, himla bra!

Jag hade fått pepparkaksdeg och grön kristyr i för tidig julklapp av Moster Lotta, och tyskorna hade redan köpt pepparkaksformar på IKEA (det fanns ju en älg-form!). Har man ingen kavel så går en tom vinare lika bra.

Maria var Glühwein-mästare.

Rödvin, torkad apelsin, kanelstänger, nejlikor, anis, och kanske något mer. Första omgången blev lite för sur, men den andra blev riktigt god. Lite mindre apelsin andra gången kanske, tänkte vi. Tills vi insåg att Tine hade hällt min nyköpta 50 krs-glögg i grytan istället för det kinesiska 19 krs-rödtjutet... Nåja, gott var det!

Gina visar stolt upp de inte så traditionella men ack så svenska pepparkakorna.

Tine vaktar ugnen och är förundrad över julmusten...

Såhär blev de tillslut! De flesta tog slut samma kväll, men jag har några kvar att spara till Jul.

Liken...

2010-12-11 @ 13:39:27 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

EN VECKA MED MAMMA.

Söndagen den 22 november skippade jag universitetet för att åka och möta min mamma på flygplatsen. Himla bra anledning tycker jag!

Andra dagen mötte jag upp mamma vid Qianmen efter skolan. Mamma ville ha riktig kinesmat, så vi begav oss in bland gränderna på jakt efter lunch.

Och riktigt kinesiskt blev det. En pytteliten jiaozi-restaurang, fullsatt, högljudd och skitig. Fiskben under fötterna var kanske inte att föredra, men mamma som aldrig ätit riktiga dumplings förut var mycket nöjd.

Det här är vad som var över efter en halvtimme. Det minsta man kunde beställa var ett fat med 40 st jiaozi, för 20 kr. Jättegott men alldeles för mycket.

Nästa dag följde mamma med mig till skolan och kollade in campus. På sjätte våningen (utan fungerande hiss) i den här byggnaden har jag alla mina lektioner.

Efter en massa shopping under eftermiddagen begav vi oss till China World Summit Wing. Där finns från och med i år Beijings högst belägna bar och restaurang, på 80e respektive 79e våningen. Vi hade världens bästa tur med vädret (läs: smoggen), för det hade blåst kuling hela dagen och himlen var helt klar.

Eftersom vi inte bokat bord så blev det först ett glas vin i loungen en trappa upp, men en kvart senare hade de vips trollat fram ett fönsterbord åt oss. Vi satt åt väster, och kunde se förbjudna staden, torget, och ännu längre bort, så vackert!

Och så åt vi jättegod torsk med potatispure och nåt slags kaffesalt. Lyxigaste kvällen på länge, kanske nånsin.

Bilderna kan omöjligt göra utsikten rättvis, det var så häftigt. Efteråt blev det ännu ett glas vin i baren Atmoshphere på våning 80, så nu har vi provat alla tre ställena. Verkligen varmt rekommenderat om ni någon gång besöker Beijing. Otroligt bra service, och jämfört med liknande ställen i väst, otroligt låga priser. (Plus fantastiska wasabi-nötter).

På torsdagen blev det vinterjacke-shopping på sidenmarknaden, och sedan en promenad längs Chang'an för ett viktigt uppdrag som kommer visas i ett senare inlägg. Här är vackra mamma med Mao (vi har nog snart tillräckligt många för att göra en utställning av bara sådana bilder).

Jag vid Xidan, med mitt fjällräven-fynd att släpa på. Nu kommer det säkert inte bli kallt här i vinter bara för det.

På kvällen blev det dags för något vi sett framemot hela veckan. Indiskt till middag (mums!) med magdans, och sedan... Harry Potter and the Deathly Hallows part 1 på bio!

Beijing från ett taxifönster. Det var högst upp i den skyskrapan vi var och åt middag.

Sista dagen ägnades åt lite sista minuten-shopping och adventmys, och på söndagen följde jag min kära mor till flygplatsen igen. Vet inte hur många gånger jag varit på Beijing Capital Airport nu, antingen för att hämta, lämna, eller själv vara på väg någonstans. Hittar snart bättre där än på Arlanda. Märklig känsla.

Tack för en jättehärlig vecka mamma!

2010-12-11 @ 06:43:18 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

POST!

Jag har fått post! När jag kom hem från skolan igår var rummet nystädat (ayi-service ingår i hyran) och på skrivbordet låg ett brev och ett litet paket och väntade på mig. Jag visste att pappa hade skickat godispaket, men brevet var en riktigt fin överraskning! Det innehöll en jättesöt adventskalender och var från Danielles mamma. Hon och jag har aldrig träffats, men eftersom att jag och hennes dotter i princip levde i symbios i fyra månader så känns det lite som att vi känner varandra. Tack så jättemycket Ann! (och Danielle med såklart).

Av pappa fick jag det här lilla paketet, med adresslapp utskriven från bloggen (skönt att veta att det kommer fram!). Inuti låg, omsorgsfullt förpackat i bubbelplast, fyra tillplattade marsipangrisar och en påse med smuliga mintkyssar. Min knäppa, fina pappa! Tack! Det blir ingen riktig jul i år, men den är redan minnesvärd.

2010-12-09 @ 17:36:39 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

DECEMBERMYS.

Jag har ingen stjärna eller adventsljustake, ingen snö eller julgran att vänta, men jag gör så gott jag kan. Hade helt glömt bort vilken stämning man få av ett enkelt stearinljus (tack mamma!) en chokladkalender och Pettson & Findus julkalender från 1993 sparad i datorn. Med en kopp varm choklad, några pepparkakor, och till slut en bunt färdigskrivna julkort redo att postas, så blev det en rätt fin första december.

2010-12-09 @ 16:14:28 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

SAINT NICHOLAS.

I måndags morse fann jag detta utanför min sovrumsdörr:

Jättegod julchoklad skickad från tyskland, i en sko.

Från Wikipedia: "In Germany, Nikolaus is usually celebrated on a small scale. Many children put a boot called Nikolaus-Stiefel (Nikolaus boot) outside the front door on the night of 5 December. St. Nicholas fills the boot with gifts and sweets overnight, and at the same time checks up on the children to see if they were good, polite and helpful the last year. If they were not, they will have a tree branch (Rute) in their boots instead."

Enligt min "sambo" Tine så måste barnen egentligen putsa skorna och sedan ställa fram dem utanför dörren. Är skorna dåligt putsade så blir det inget godis. Jag måste ha vart himla snäll i år som fick allt levererat i en smutsig basketkänga, utan att ens känna till traditionen...

Inte att förglömma så är den 6 december även bästa Linn Granlunds födelsedag. Grattis igen!

2010-12-08 @ 16:42:53 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

口语考试。

I morgon har jag kouyu-prov. Det betyder att hitta på och spela upp en dialog (hata, hata, hata teater) inför klassen. Ligger nerbäddad under en filt i sängen, knaprar värdefulla pepparkakor och försöker memorera den senaste versionen. Utanför fönstret hörs en blandning av kinesiskt gubb-harklande och hundslagsmål. Tänk om man var hemma bland snö, stjärnklar himmel och upplysta adventsfönster i stället.

Dialogen ser ut så här (antagligen bara Danielle som förstår), och handlar om att importera äpplen. Just i denna stund känns det här med Kina jäkligt fånigt.

B：啊，你来了！

A：你好，丽贝卡。看见你，很高兴！

B：欧明娜，你好，欢迎来到我们这儿，请坐吧，想喝点儿什么？

A：我们喝点儿茶吧！

B：好，李秘书，请来两杯红茶。路途比较长，你辛苦了吗？

A：哦，是的，11个小时的飞机，有点儿辛苦。可是我想我们就开门见山吧。

B：恩，好的，好的。这次你想要购买什么水果？

A：这一次我想进口苹果。你知道，罗马尼亚的苹果生产不错，可是实不相瞒我们那儿的价格太高了，这个就是因为我们向欧洲的几个国家出口很多蔬菜，水果。因为我们以前的合作一直都很愉快，所以我来中国找你。请你告诉我你贵公司的苹果价格。

B：老朋友，我公司的苹果价格比去年增加了8%，这个就是因为。。。

A：增加了8%？哦，这个价格真是很难接受的。罗马尼亚的超市你一定不是很了解，你可以询问一下我们罗马尼亚的销售价格。你的价格只比我们那儿的便宜1%。这是我和罗马尼亚销售商反复协商的价格。。。我烦死了。。所以我来找你，就是希望你可以理解我的情况，能给我最优惠的价格

B：我公司承诺给你最低最低的价格，可是你要定100吨以上，就可以优惠。

A：朋友，何必说这样！你知道，之所以我希望你会给我的优惠也是因为我每次都定了100吨以上的水果。