BYE BYE BEIJING.
Nu sitter jag på Beijing Capitol Airport Terminal 2 (jäkla skitställe jämfört med terminal 3), och har precis pustat mig igenom en lång kö av mest ryssar ochkineser som inte alls verkar förstå att man bara får ha ETT bagage med sig, oavsett hur lite de hundra småväskorna väger. Den trötta tjejen vid disken såg minst sagt tacksam ut när jag kom med min (enda) jätteväska och dessutom talade kinesiska. Hon brydde sig inte ett skvartt om den lilla övervikten och fönsterplats fixades direkt. Går alla karriärplaner åt skogen så har jag ju åtminstonne fått ut någon liten fördel av att tragglas med det här språket i tre år...
Blir en sista kaffe mocha och gratis wifi på starbucks innan jag beger mig mot gaten för en härlig 13 timmars (förhoppningsvis) flygresa hem till norden. Fick bara ett boarding card, men hoppas innerligt att jag kommer längre än till moskva.
Det känns faktiskt inte så konstigt att resa hem. Jag tror att resan jag gjorde i juni liksom har trubbat av det hela lite. Dessutom har det varit så mycket med sjukdom och packning och allt som ska hinnas med, så jag har nog knappt hunnit känna efter. Älskar Beijing och det ska bli trist att lämna livet här, men å andra sidan så vet jag ju att det här inte var sista gången jag kommer att bo i Kinas huvudstad. Finns ju massor kvar att upptäcka. Men kl 18.35 ikväll lokal tid, så landar jag i alla fall i Stockholm. Och det, mina vänner, känns inte annat än bra.
北京，再见！
EN LITEN SAMMANFATTNING.
Okej, det finns egentligen ingen bra ursäkt till att bloggen har blivit övergiven så här länge. Jag har nog bara tappat skrivlusten/varit upptagen med annat. Här kommer några små förklaringar.
Absolut största anledningen är att jag lyckades öppna upp internet, fick tillgång till Facebook och därmed betydligt lättare för att hålla kontakten med de flesta av er. Tråkigt men sant.
Annars så blev det sommar i Beijing, och varje ledig minut behövde absolut spenderas i skuggan på uteserveringar med en drink eller Beijing beer i handen.
Eller i universitetsparker med födelsedagspicknickar.
Jag planerade överraskningsresa till studenterna i Sverige och fick mycket skolarbete att göra i förväg.
Jag spenderade en vecka i Sverige och fick mycket skolarbete att göra i efterhand...
Det blev dags för sluttentor och dygnet runt plugg, och passande nog konstant åskoväder.
Och lagom till att sista tentan var över blev det sol och svenskt midsommarfirande, utan midsommarstång men med mycket mat och nubbe.
Alla vänner började en efter en att lämna Beijing och det blev många farvälmiddagar.
Men ensam blev jag inte för min kära pappa kom på besök en vecka!
Vännerna Joel och Daniela kom också på besök, men de fastnade inte på bild för det är ju Daniela som är fotografen. Lagom till att de åkte hem och min sista "fria" helg i Beijing inleddes så åkte jag på världens matförgiftning (besparar er bilden från detta), och har mest legat avtuppad i sängen.
Det var det! Lite maj, mest juni, och lite juli. Kommer lite flera bilder från alla utflykter med pappa, men först måste jag börja packa väskan. Snart är jag hemma för gott! (För den här gången).
STRAWBERRY FESTIVAL '11
浙江实习。
Så fort Österbergarna var på väg hem till Norden igen så började jag packa väskan inför nästa äventyr. Mot Zhejiangprovinsen bar det av, närmare bestämt Hangzhou, Shaoxing och Fuyang. Gruppresa på kinesiskt vis, med vissa rebelliska uppror. (Ten o' clock curfew var inte så populärt när vi alla är VUXNA och har rest mer i Kina än alla lärarna tillsammans). Vi har hälsat på i Lu Xuns första hem och skola, besökt vackra gamla byar, tempel och parker, vi har åkt båt på vackra West Lake, och besökt tefälten där man odlar det berömda gröna Longjing-téet. Mest av allt har vi åkt väldigt mycket tåg och buss.
外地实习 - "praktisk träning på annan plats" skulle alltså vara en vecka av intensiv språkträning och förståelse av kinesisk kultur. Så här i efterhand så blev det kanske inte så jättelyckat. Vi pratade nog engelska 75% av tiden, sov alldeles för lite om nätterna så ingen orkade lyssna på de överambitiösa guiderna, och vid flera tillfällen befann vi oss på berömda platser som vi inte visste namnet på eller varför vi var där.
Men, det var en av de roligaste veckorna på länge! Jag har lärt känna så många härliga människor från de andra klasserna, och kommit mycket närmare vännerna i klassen. Vi kom överens bra innan resan men lektionerna är helt annorlunda nu. Jag har fått så många fina anledningar att resa jorden runt och hälsa på goda vänner. Jag må vara väldigt skoltrött, men det känns verkligen tråkigt att terminen snart är över!
Beijing - Hangzhou, 15 timmars tågresa och vi knäckte första ölen klockan fyra.
Väl framme var det inget tal om dusch eller klädbyte, utan direkt till Lu Xuns hemstad för intesivt turistande. När 80 utlännigar invaderar var självklart TV på plats.
En liten "gondol"-tripp längs en av Shaoxings gamla kanaler. Mycket vackert även fast de boende kastar sina soppåsar direkt i vattnet.
龙门古镇. En gammal by utanför Fuyang.
Tefält! Bästa på hela resan och vi fick knappt någon tid alls där, besviken!
Knäppa klassisar röker te. En lett, en fransman och två amerikaner, gissa vem som är vem.
Sista dagen och vi kunde äntligen smita iväg för lite fritid vid sjön. Sen blev det 19 timmars tågresa hem igen.
Massor med bilder finns på facebook för den som inte redan kikat.
Nu är det dags för mig att ta tag i den där rapporten på tre tusen tecken som var villkoret för att följa med på resan (som var gratis). Behöver jag nämna att det är 26 grader och sol utanför fönstret?
PÅSKPYNTAT!
Så här fint blev det hos mig på påskafton! Dagen efter åkte jag ju bort en vecka, så hann inte riktigt njuta av det så länge. Det får nog vara lite påsk ett tag till hemma hos mig, restaurangerna har ju julpyntat året om så då kan väl jag med!
Tack så mycket Lotta!
BEIJING FÅR FINBESÖK.
Senaste veckorna har det inte blivit så mycket bloggande, helt enkelt för att jag har varit så in i sjumilaskogen upptagen. Men, jag har endast varit upptagen med roligheter (inte varit i skolan på två veckor...) så jag tänker inte ens be om ursäkt.
Så, vi hoppar knappt tre veckor tillbaka i tiden, då det hela började. Det var nämligen så att fredagen den 15 april klev jag upp, drack kaffe och sprang ner för de fem trapporna precis som vanligt, men istället för att bege mig mot universitetet så tog jag tåget ut till flygplatsen. För där hade minsann bästa Österberg-familjen precis landat!
Vi begav oss genast ut på upptäcksfärd (för vem hinner egentligen se mer än en snutt av Beijing på en vecka) och klättrade upp i trumtornet innan vi vandrade lite kring de norra sjöarna. Dag två och tre blev det mest shopping om jag minns rätt (eller, vissa shoppade medans andra förhandlade), och på måndagen satte jag dem i en bil ut till muren medan jag passade på att gå i skolan. Sedan följde turistande på hög nivå! Himmelska fridens torg, Förbjudna staden, Jingshanparken, Sommarpalatset och OS-arenorna inom loppet av två dagar. Många dumplings förtjänade vi efter det. Stackars fötterna värker nästan lite fortfarande.
Mitt i allt turistande hann vi såklart även med massor med (oftast god, ibland intressant) mat, att hälsa på i min lägenhet, titta på Beijing från luften, fira två födelsedagar och göra manikyr. Kanske vårens finaste vecka!
Mor och son pustar ut med en öl innan det är dags för mer shopping.
Systrar utanför prälmarknaden.
Med grabbarna på Atmosphere.
Sommarpalatset.
Förbjudna staden.
VÅRPROMENAD.
EN HIMLA BRA VECKA.
De flesta veckorna här i Beijing är ju himla bra. Men för två veckor sen var det en vecka fullproppad med roligheter (som jag får sota lite för nu) som var lite extra himla bra. Här kommer den.
Måndagen började med en promenad bland ambassaderna, och en skymt av de första rosa knopparna! Vår på gång.
På tisdagkvällen var vi på en fantastisk spelning med Whitest Boy Alive. Mycket bra!
Färgglada grabbar.
På onsdagen smetade jag på nytt rött läppstift som mamma skickat på internationella kvinnodagen.
Och begav mig till arabisk restaurang för middag där jag åt riktig hummus(!).
Och nästan fick en lap dance av en magdansös.
På torsdagen vaknade jag av solsken och perfekt inviga nya kjolen-väder!
Och begav mig ut på äventyr innan skolan för att hämta ut dessa biljetter! 680 kuai fattigare men så nöjd.
Torsdagen var ju också St. Patricks Day, så jag tog med mig Tine och Hedi till Paddy O' Shea's.
Där var det fest på gatan.
Och det var första hänga utomhus och dricka öl ur plastmuggar-kvällen för året. Härligt!
Sen blev det lite för mycket och dags att gå hem, och jag glömde min kamera där någonstans i vimlet.
Men, den hade ju blivit upphittad och spenderat helgen i Paddy's kassaskåp! Så det firade vi på lördagen med indisk magdans och sedan 20 kronors-martinis på Stumble Inn.
Och så vips var bästa helgen över och det var måndag igen. Men Gina fyllde ju 21 så det blev några öl ändå.
Och världens största pizzor på Cro's Nest!
Så var det med den veckan, mera vårbilder kommer snart!
Måndagen började med en promenad bland ambassaderna, och en skymt av de första rosa knopparna! Vår på gång.
På tisdagkvällen var vi på en fantastisk spelning med Whitest Boy Alive. Mycket bra!
Färgglada grabbar.
På onsdagen smetade jag på nytt rött läppstift som mamma skickat på internationella kvinnodagen.
Och begav mig till arabisk restaurang för middag där jag åt riktig hummus(!).
Och nästan fick en lap dance av en magdansös.
På torsdagen vaknade jag av solsken och perfekt inviga nya kjolen-väder!
Och begav mig ut på äventyr innan skolan för att hämta ut dessa biljetter! 680 kuai fattigare men så nöjd.
Torsdagen var ju också St. Patricks Day, så jag tog med mig Tine och Hedi till Paddy O' Shea's.
Där var det fest på gatan.
Och det var första hänga utomhus och dricka öl ur plastmuggar-kvällen för året. Härligt!
Sen blev det lite för mycket och dags att gå hem, och jag glömde min kamera där någonstans i vimlet.
Men, den hade ju blivit upphittad och spenderat helgen i Paddy's kassaskåp! Så det firade vi på lördagen med indisk magdans och sedan 20 kronors-martinis på Stumble Inn.
Och så vips var bästa helgen över och det var måndag igen. Men Gina fyllde ju 21 så det blev några öl ändå.
Och världens största pizzor på Cro's Nest!
Så var det med den veckan, mera vårbilder kommer snart!
VID VÄRLDENS ÄNDE.
Efter en iskall nyårsnatt i Guilin (varmare än Beijing men ingen värme inomhus) begav vi oss vidare till Kinas södraste plats, staden Sanya på ön Hainans sydsida. Vi möttes av en klar himmel, glittrande blått hav (på långt håll i alla fall), palmtäckta sandstränder och 27-gradig, fuktig, havsdoftande luft. Den där slogan att Hainan är Kinas Hawaii är inte helt fel ändå.
Provinsens (hǎinán) och öns (Hǎinándǎo) namn är väldigt tydliga. Hǎi betyder hav, nán betyder söder, och dǎo är ordet för ö. Längre söderut i Kina kan man inte komma, och tidigare trodde man också att det var här jorden tog slut. En bit väster om staden finns två klippor där man fortfarande kan läsa inskriptionerna 天涯海角 tiānyáhǎijiǎo. Översatt till engelska blir det "The furthermost part of the sky and the sea". Eller helt enkelt, the end of the world. Finns självklart en typiskt kinesisk Romeo och Julia legend angående de två klipporna också, men den har jag valt att glömma bort.
En vecka spenderade vi vid det sydkinesiska havet, omringade av nyårsfirande medelklasskineser och stenrika ryssar. Tack och lov så bodde vi på det billigaste stället som gick att hitta, med något mer lokalbefolkning och glesare strand. Och bäst av allt, öppet hav!
Palm! Strand! HAV!
Sanya Bay, en drygt två mil lång sandstrand. Vi bodde ca 5 km utanför Sanya City.
Trött, glad, blek, och barbent!
Lyxresort efter lyxresort kantade hela vägen in till stan. Självklart med sin egen lyxstrandremsa också.
Hawaiiblommor.
Solnedgång i Sanya City.
Lokala ölen.
Fyrverkerier, smällare och bomber i obeskrivlig kvantitet och styrka, konstant.
Alla fiskare var lediga på nyårsdagen.
Lady Gaga-klubb. Helt naturligt.
Många fina solnedgångar var det.
Utsikten från balkongen. Väldigt tacksam över att byggarbetarna också var lediga.
Grannarna.
Badrummet fanns ute på balkongen.
Taijiquan (eller liknande?) på stranden.
Bada fötterna.
Sola fötterna.
Jag var ensam på stranden en dag, då Kristoffer blev himla förkyld. Fick en kokosnöt av random ryss som ville spela frisbee och flyga drake.
Kvällsgymnastik vid strandpromenaden.
En typisk fisk och skaldjurs-restaurang. Dom fanns överallt och såg precis likadana ut. Man måste mörda sin egen fisk så vi kände inte för att testa.
Sista dagen på stranden och jag var ju tvungen att bada minst en gång i sydkinesiska havet! Även om jag var väldigt tveksam inför det förorenade vattnet, eventuella mördarmaneter, hajar, tsunamis och andra kinesiska faror.
Som den här.
Till slut plaskade jag runt lite i alla fall. 25 grader varmt och livsfarligt säkert.
Nöjd och glad efteråt.
Den allra sista dagen blev mest ett försök att skydda sig från värmen tills det var dags att åka till flygplatsen. Här en sista Hainan Beer på lokala fiskhaket.
Den knäppa receptionen i vårt knäppa men fina hostel.
Som delar lokal med en restaurang. Köket är i vrån under trappan.
Hejdå söderhavet!
YANGSHUO.
Yangshuo är en liten stad vid kanten av Lifloden. Själva staden består i princip av två gator och en korsning (tänk Nynäshamns centrum). Vi hade turen att besöka Yangshuo under lågsäsong, dessutom på den kinesiska nyårsaftonen. Förutom oss fanns bara ett fåtal backpackers, men under de värsta månaderna är gatorna så packade av turister att man inte kan bestämma själv i vilken riktning man vill gå. Tydligen.
Självklart fanns både Mc Donalds och KFC.
Gammal propaganda i en by strax utanför Yangshuo.
Utsikt från 600 år gamla Yulong Bridge (Dragon Bridge).
Denna vy (med lite grönare risfält och mindre bebyggelse) är känd från flera filmer, tex vackra men dåliga "The Painted Veil".
Min kompis.
Yulong Bridge.
Yulong River.
Självklart fanns både Mc Donalds och KFC.
Gammal propaganda i en by strax utanför Yangshuo.
Utsikt från 600 år gamla Yulong Bridge (Dragon Bridge).
Denna vy (med lite grönare risfält och mindre bebyggelse) är känd från flera filmer, tex vackra men dåliga "The Painted Veil".
Min kompis.
Yulong Bridge.
Yulong River.
EN RESA LÄNGS LIFLODEN.
Den andra dagen i Guilin steg vi upp i gryningen för att bege oss på en fyra timmars båtresa längs den vackra Lifloden (漓江). Målet var Yangshuo som är känt för sin skönhet, men höjdpunkten för mig var ändå själva resan.
Här kommer bilder! Lijiang, helt enkelt, utan ytterligare beskrivning.
Den sista bilden den plats som är avbildad på baksidan av den kinesiska 20 kuai-sedeln (Mao på framsidan såklart). Tyvärr var det inte tillräckligt spegelblankt när vi farit förbi.
GUILIN.
Andra målet på vår resa var Guilin, som ligger i Guangxiprovinsen. Staden är känd för sin långa historia, men främst den otroligt vackra naturen med höga, spetsiga berg och den slingrande Li-floden. Allra vackrast utsikter ska man hitta kring den lilla staden Yangshuo, som vi besökte andra dagen.
Här kommer lite bilder från första dagen i staden Guilin.
Guilin Riverside Hostel.
Första skymten av "Solitary Beauty Peak" (vilka namn alltså!) inne i Prinsess-staden.
En fin skola.
Inre porten till Prinsess City.
Vid foten av berget.
En gammal och berömd (buddhistisk?) staty som alla gav pengar...
Utsikt över Guilin.
Kines-pose.
På väg över floden mot Seven Star Park.
Himla lugnt och fint.
Tills man träffade på hundratals apor.
Väldigt grönt och vackert överallt jämfört med Beijing.
Kamel-berget.
Hobbit-café! Fantastiskt.
Guilin by night.
THE PARIS OF ASIA.
The Paris of Asia, Upper Sea, The Pearl of the Orient. På havet. Eller helt enkelt bara Shanghai!
Jag har länge haft en dröm om att resa till Shanghai, och jag måste säga att det var precis som jag hade tänkt mig fast inte alls. Vi bodde precis i södra kanten av det som tidigare var "The International Settlement". Redan på flygbussen reagerade man på att allt var så annorlunda jämfört med Beijing. Smalare gator, kantade av träd och massvis med tvåvåningsvillor som stod så tätt att jag först trodde det var radhus. Många hade nog växt ihop helt. Franska balkonger och palmer på innergårdarna.
Ännu bättre blev det när vi traskade ner till "French Concession", med dess breda trädkantade alleér och sekelskiftbyggnader. Som att vara i Paris fast mitt i Kina. Ingen risk att behöva leta länge efter bra kaffe heller.
Den andra dagen promenerad vi längs hela West Nanjing Road, förbi People's Square, vidare in på historiska East Nanjing Road, och så plötsligt såg jag det, havet! Eller ja, i alla fall floden. Men att känna doften av saltvatten och lite fukt i luften för första gången på ett halvår var fantastiskt. Och Pudongs häftiga skyline gjorde det inte sämre.
Vi hann med otroligt mycket roligt i Shanghai, och har redan bestämt oss för att resa tillbaka (när det är lite varmare...). Vi har promenerat och fotat som bara den, ätit gott, druckit gott, och varit på modeutställning och jazzklubbar. Här kommer ett litet (men stort) urval bilder från vår vecka i Orientens Pärla.
Gränden där vårt hostel låg.
Fin vinbar i French Concession.
French Concession.
Värma händerna på Café.
Kristoffer fin i julklappshalsduk han fick av mig.
LV-resväska. Flagshipstore på West Nanjing Road.
East Nanjing Road
East Nanjing Road.
Huangpu (floden) och Pudong (öster om Pufloden)! Enda turistbilden på hela resan, men Kristoffer behagade inte berätta att jag hade kanelbullehår a la prinsessan Leia.
People's Square Park med Mordor-tornet utanför.
Nyårspyntat i Old Town.
Starbucks mitt i Old Town, såklart.
Nyårspyntat i Old Town.
The Paramount Ballroom, nattklubb sedan 1933.
Frukost! Gissa vilka som är mina.
Gamla porten till Bubbling Well Lane, nu en del av West Nanjing Road.
I lobbybaren på Shanghai World Financial Centre.
Smoggigt och svårt att fota genom glaset, men fantastisk utsikt!
Pudong by night.
På House of Blues and Jazz, vid The Bund. Bästa kvällen!
Trötta på Café dagen efter. Jag har ätit mig proppmätt på Dim Sum som inte riktigt var Kristoffers grej.
Överallt gjorde man sig redo för nyårsfirandet.
Sista kvällen i franska kvarteren innan det blev dags att flyga vidare till Guilin.
Eftersom att jag nu har tagit mig in på Facebook (wiee!), så kommer nog en större samling bilder upp där så småningom. Men jag kan ju inte överge bloggen helt och hållet.
BLANDAT FRÅN JANUARI.
På nyårsdagen tog jag med Danielle och Erika till baren Atmosphere. Ni vet, den som ligger högst upp i Beijings högsta skyskrapa.
Vi firade första dagen på det nya året med goda Champagnedrinkar.
Och livejazz.
Tre lite nyårs-slitna men ändå glada tjejer, och så utsikten förstås.
Vår sista middag ihop blev dagen efter på Dongfang Jiaozi Wang (Oriental Dumpling King). Mycket nöjda! De stekta med räkor och grönsaker är bland dem godaste hittills.
Några dagar efter sista tentan fick jag finbesök till mina kvarter av tre söta japanskor. Här är Ping Shan och Xiao Ku. (Minns inte hur man stavar deras japanska namn, himla långa!)
Och kanske sötast av alla, Zuo Zuomu.
Ännu ett finbesök blev det när Beata hade vägarna förbi Beijing, på väg till Japan. Vi pluggade tillsammans första året i Stockholm och under utbytesterminen i Changchun. Hon har stannat kvar i Changchun sedan dess så det var första gången vi sågs på över ett år, himla trevligt! Med sig hade hon sin koreanska vän, med det superinternationella namnet Johan.
ENSAM IGEN.
Igår flög du hem. Halv fem på morgonen steg vi upp, och rätt ut i det tystaste, nattsvartaste, lugnaste Beijing jag någonsin sett. In i en trött taxi och så iväg.
Beijing Capital International Airport Terminal 3 börjar kännas som hemma. En blick på tavlan, domestic till vänster, nej just det, du ska utomlands den här gången. Int'l/HK/Macau, fyfan vad hem är långt borta.
Till incheckningen, E11-16, en österrikisk första klass-familj och tre trötta kinesiskor i kostym bakom disken. Welcome säger dem. Väskan väger bara 18 kg. Hur kommer det sig att dina kläder är mycket lättare än mina?
Kaffe på Starbucks som knappt har öppnat och klockan går alldeles för fort. Spanar på amerikanska highschool-kids och undrar vad de gör här. Hittar på lite. Skrattar. Låtsas att det inte är hejdå.
Same procedure as last time, babe.
Sen reser du dig upp och det är dags. Lite bråttom till och med, fast jag försöker försena det hela allt jag kan. Passkontrollen ligger alldeles för nära som vanligt, och sen blir allt så himla overkligt.
Pussar och klump i halsen, och du älskar mig och jag älskar dig. Jag trasslar in mig i dina lockar och andas i din hals och vill aldrig komma upp igen. Mera pussar och en sista hålla handen och sen går du.
Och jag tittar allt jag kan men det är så svårt att se. Du vänder dig om och vinkar och sen kommer den där jävla rulltrappan och tar med dig ner, bort.
Jag går fort. Bestämda steg och tunnelseende för att inte vända om och springa efter. Köper biljett och kliver på tåget. Det är gryning och dags att åka hem. Ensam igen.
Den första frågan jag får (förutom de vanliga "hur mår du" och "vad har du haft för dig") när jag pratar med er vänner där hemma är "hur går det med dig och Kristoffer?". Och svaret är alltid bra. För vi är bra. Man vänjer sig vid att vara ifrån varandra. Det är jättejobbigt nu men jag vet att det kommer bli bättre. Vi har gjort det här förut och vi vet hur det funkar. Vi vet hur vi funkar. Vi är inte oroliga.
Man vänjer sig vid att vara på varsin sida om jorden, men man vänjer sig aldrig vid att säga hejdå. Det suger, rent ut sagt.
Fy fan, det suger verkligen.
SÅHÄR BRA HAR VI DET JUST NU.
Hälsningar från Sanya, Hainan.
Det har varit lite si och så med internetåtkomst på våra tre tillfälliga hem, och så glömde jag ta med kamerasladden. Men på onsdag flyger vi hem till Beijing igen, då får ni höra mer om resan!
Ps. Tyvärr verkar det inte finnas ett enda vykort att hitta på denna ö.
FÖRESTEN.
PÅ FREDAG KOMMER KRISTOFFER HIT!
GLAD.
NYÅRSAFTON.
Vi hade inga särskilda planer för nyårsafton (inga fyrverkerier, hemmafester, eller grevinnor och betjänter) som passerade ganska omärkt förbi i Beijing. Vi hade en liten idé om att skåla i champagne i Beijings högst belägna bar, men det var självfallet fullbokat och fick bli på lördagen istället. Men nyårsafton är ju trots allt nyårsafton, oavsett vad kineserna säger, så vi bestämdes oss för att lyxa till det med en riktigt glittrig skämma bort oss-dag!
Dagen började med att jag gjorde tjejerna sällskap för frukostbuffé på deras hotell, och sedan begav vi oss till San Li Tun för asiatisk manikyr och fika.
Såhär fina blev mina (korta) nyårsnaglar.
Danielle, som har superlånga häxklor (på ett fint sätt!) till naglar fick handmålade blommor och glitter mot en rosa bakgrund. Kanske det finaste jag sett.
Vi återvände till San Li Tun på kvällen (mycket västerlänningar = kanske en gnutta känsla av att det faktiskt blir ett nytt år) och åt supergod middag på en indisk restaurang.
Senare fortsatte vi kvällen på Stumble Inn, som var fullproppat av nyårsstämning och partyfolk kvällen till ära. Vi avslutade 2010 med goda drinkar (101 sorters öl att välja på till mig), och klassisk nedräkning till tolvslaget. Sedan blev det dans natten lång, tills vi trötta och nöjda ramlade i säng halv fem på morgonen. Jag såg inte en enda raket, men det var nog den roligaste nyårsaftonen någonsin!
WE CLIMBED THE GREAT WALL.
Torsdagen den 30 december steg jag upp kl fem på morgonen för att ha tenta i hörförståelse. Den gick åt skogen. Sedan skyndade jag mig tillbaka till Liangmaqiao för att åka med Danielle och Erika till muren, en drygt sex timmars lång utflykt blev det!
När vi kom fram till Mutianyu åkte vi livsfarlig linbana upp till muren, den här bilden är dock från nervägen.
En mycket nöjd Erika i linbanan.
Vi klättrade ända upp till där muren kröker sig på högra sidan om bergstoppen, därifrån fick man inte gå vidare.
Erika på muren, och SNÖ! Jag blev helt till mig och traskade runt på stället så det knarrade sådär härligt under fötterna. Tjejerna som har levt i det svenska snökaoset sedan november var inte lika imponerade.
Lite Sagan om Ringen - känsla.
Ser inte så brant ut, men det kändes!
Tre kinesiska flickor som inte märkte (eller brydde sig om) skylten med "HIGH DANGER - DO NOT PASS". Typ.
Fantastisk utsikt från toppen.
Mina finaste klätterkompanjoner, i mycket fashionabla outfits. Jag invigde min nya dunjacka och såg ut som en gigantisk kåldolme med kycklingben.
Lite småläskigt att klättra neråt igen...
Vackert var det, och så himla tyst!
Jag har inte ens tänkt på det, men jag har nog inte hört tystnad sedan jag var i Nynäshamn i augusti. I den här staden är det alltid något som låter. Trafik, människor och allmänt buller. Har blivit lika van vid det som vid min tinnitus. Märklig känsla att känna "lugnet" på en (om än off-season) turistattraktion.
LITE MERA JUL.
Jag kom på att jag har ju inte berättat ordentligt om alla fina julklappar jag fått. Måste säga att julklappsskörden var riktigt fin i år, särkilt under omständigheterna!
Det bor en liten konstnär i den här lägenheten, men inte är det jag!
Fick precis det jag behövde och hade önskat mig. Jättefina tumvantar som moster Gunilla stickat, massa chokladgodis från Malin och Rikard, fina neccessärer från Gudrun Sjödén samt pepparkaksdeg med tillbehör (i förskott) av moster Lotta-familjen, massor med tyskt julgodis och en tomteluva av min rumskompis Tine, marsipangrisar och mintkyssar av pappa, raggsockor, en pocketbok på svenska "syskonkärlek" och jättesöta hemstickade handledsvärmare av mamma. Från både mormor, morfar, farmor och farfar har det kommit jättefina julkort och handskrivna brev, blev alldeles rörd!
Mycket varmt och stickat, personligt och julmysigt. Kunde inte bli bättre. Har även fått mängder med julgodis och choklad och mycket generösa ekonomiska bidrag från alla. Tack! Är otroligt tacksam och känner mig så lyckligt lottad som har en så underbar familj och fina vänner, även fast man är på andra sidan jorden.
Här kommer, som kontrast, en annan del av min julafton:
Ca en tredjedel av min klass denna termin, de nio stycken som faktiskt kom på lektionen på julafton.
Bakre raden: 笛安娜 Dianna (俄罗斯 Ryssland), 杨老师 Yang Laoshi (Lärare Yang), 欧明娜 Ou Mingna (Jag, 瑞典 Sverige), 小堀 Xiao Ku (日本 Japan).
Nedre raden: 马晓莉 Ma Xiaoli (智利 Chile), 藜珂林 Li Kelin (马达加斯加 Madagaskar), 佐佐木 Zuozuomu (日本 Japan), 黄爱华 Huang Aihua (美国 USA) 芭拉琪 Balaqi (印度 Indien) 平山 Ping Shan (日本 Japan).
VINTERLOV!
Jag har inte tagit jullov från bloggandet, utan snarare tvärtom. Dessa har varit de intensivaste mellandagarna någonsin (fast allvarligt talat hur ansträngande brukar det va? Största bedriften är nog att lyfta bort det övre lagret i Aladdinasken och byta film i dvdn (och möjligtvis värma på lite julmat om modern går i strejk)).
I år har det i alla fall, som allt annat, varit väldigt annorlunda. Mellan 23 december och 4 januari har jag haft tre final exams, ett föredrag, två fina vänner på besök, firat nyår, klättrat på kinesiska muren, fikat, fått manikyr och ätit många goda middagar. Däremellan har jag nätt och jämt hunnit med att sova och tentaplugga också.
I går hade jag i alla fall min sista tenta för terminen, så nu blir det andra bullar här i bloggen! (Blir kanske en omtenta eller två, men i så fall inte förrän i slutet på februari). För nu mina vänner, har jag mitt efterlängtade 寒假！Hánjià! Vinterlov! Mina kinakompanjoner är tyvärr redan hemma i Sverige igen, men det kommer upp lite bilder från senaste veckans äventyr inom snar framtid. Först ska jag äta ännu mer choklad och fortsätta mitt Sagan om Ringen-marathon som jag påbörjade i går kväll. Inga läxor, ingen väckarklocka, inga måsten. Bara chokladfrossa, en god öl, och Viggo Mortensen i bästa form. Idag är livet fint! (Undra hur snabbt jag blir uttråkad?).
Jag har även blivit hiskeligt långhårig de senaste veckorna (känns det som). Himla slitet är det också. Men mina två senaste möten med frisörer i Kina slutade i mindre katastrofer (och jag brukar aldrig ångra mig/bry mig särskilt mycket efter en klippning!). Så nu tvivlar jag alltså. Klippa eller inte klippa? Vill spara på längden ett tag till, men vågar man låta dem klippa luggen eller är det bäst att fortsätta se ut som en långhårig hund resten av året? Fast klipper jag inget alls finns nog risken att håret vandrar av huvudet av sig självt snart.
PS. Kristoffer köpte flygbiljetter igår! Den 20 januari till den 17 februari blir han här. Tänk va. 23 dagar semester slösar han på mig (och Kina). Så när jag har tröttnat på min me-time kan det nog bli en hel del reseplanerande här i bloggen också!
HAVE YOURSELF A MERRY LITTLE CHRISTMAS.
Min knäppaste, ensammaste, overkligaste, jag tänker aldrig göra om det igen men ändå rätt fina - julafton 2010.
Dagen började med att jag höll en 8 minuter lång muntlig presentation på kinesiska om hur svenskar firar jul (inte fan är det så där i alla fall). Sedan skyndade jag hem för att handla mat, städa lägenheten, och försöka hinna med att pyssla/pynta/stressa fram lite julstämning innan ni vaknade där hemma i Norden.
Juleljus från IKEA. Observera böckerna i fönstret som är ett mesigt försök att skydda mot vinden som drar in.
Mitt lilla julbord. Potatis, gravlax, gravlaxsås, rökt lax, citron, sallad, knäckebröd och ostar. LYX.
Även julmust och Spendrups (hmm) julöl från IKEA.
Jag i julklapps-luva från min flatmate.
Såhär mysigt blev det till slut. Uppkrupen i fåtöljen med tända ljus, god mat och skype.
Öppnade mina julklappar samtidigt som jag pratade med mamma och Erik. Jättebra klappar, tack igen alla!
Min plan var titta på en massa julfilmer, men det slutade med att jag hängde med familjen hela kvällen, precis som man ska. Erik spelade gitarr, gjorde narr av kalle anka och mamma stressade runt. Precis som vanligt. Jocke tyckte det var knäppt med en bebis (jag) i datorn och tyckte jag kunde komma dit stället. Mycket tjat om kaffe och kolike (paket). Precis som Jocke.
Nästa år är jag med igen. Lovar.
JULAFTONS-PYSSEL.
Tack Danielle!
God Jul!
NÄR ÖSTERBERGSKLANEN KÖPER GRAN.
Malin och jag, i en ofta återkommande pose. Underbara 90-tal.
Detta är andra året i rad som jag missar den traditionella köpa gran-utflykten till Sorunda. Traditionsenligt brukar den ske den sista helgen innan jul, och nästan alltid en dag då det egentligen är alldeles för kallt för att stå utomhus och dividera om stor eller liten, tät eller gles. Men det gör vi ändå, tro mig. Länge.
Genom åren har vi blivit rätt duktiga på att välja rätt hem till rätt gran. Alla granar ska noga undersökas, vändas fram och tillbaka, upp och ner och snurras runt för att bedömas på bästa möjliga sätt. Den ska föreställas på sin givna plats i respektive vardagsrum och det krävs både andra och tredje synpunkter. För smal? För tät? För sne? För gles? För buskig? För hög? För krokig? Men alltid pluspoäng för kottar.
Stället där vi köpt vår julgran så länge jag kan minnas är en liten gård i Sorunda. När jag var liten hade de kalvar som vi fick mata. En större attraktion än själva granarna för en femåring. Nu för tiden har ladan blivit en liten gårdsbutik, med handgjorda ljus, ljusstakar, lyktor osv. För att inte glömma gran och tallris förstås.
Jag älskar vår julgranstradition. Jag älskar att vi inte släpar hem en nätfängslad korvgran från konsumparkeringen. Jag älskar att varje december ha en vinterutflykt som är så himla tagen för given, även om ingen nämner den på hela året. Jag älskar att varje år vi kommer så säger de, granmänniskorna, "Åh, klanen Österberg, vi undrade när ni skulle dyka upp!". Jag älskar att vi också alltid kommer hem de finaste, obarrigaste, godast doftande granarna man kan tänka sig. Jag älskar att det var där jag köpte min första alldeles egna gran, som var så fin i min första egna lya. Jag älskar att vi tittar på minst hundra granar och nästan alltid kommer hem med den första vi såg. Jag älskar att det är lite som när man var liten.
Och jag älskar, att det alltid är någon (allra bäst är nog kusin Anna) som gör en helt perfekt imitation av pappa Rudolf Andersson.
"Åååh nu ska vi hugga gran, ja! Nu ska vi hugga gran, ja! Nu ska vi hugga oss en gra-a-a-a-aaan! Yeeaaah!"
"Åååh nu ska vi hugga gran, ja! Nu ska vi hugga gran, ja! Nu ska vi hugga oss en gra-a-a-a-aaan! Yeeaaah!"
PLUGG I LUND (?)
Fick det här mejlet i förra veckan, vilket har spätt på hela vad tusan ska jag bli när jag blir stor-paniken lite grann. Jag har givetvis tackat nej eftersom jag kommer vara kvar i Kina i vår, och sökte mest för att se om kunde komma in. Vad jag har för alternativ liksom.
Den spontana reaktionen borde ju då vara: "Wohoo, jag kom in i Lund, vad bra, vilket bra alternativ om jag bestämmer mig för att välja det." Om. Särskilt eftersom att jag pratade om att plugga kinesiska i Lund redan i högstadiet. Men jag, beslutsångestexperten nummer ett fungerar ju inte riktigt så. Jag tänker, hmm, plugga i Lund, vill jag verkligen det? Om man ska läsa pol.kand. ska man väl göra det i Uppsala, det har man ju hört. Men där är det ju omöjligt att komma in. Och är jag egentligen inte mer intresserad av Globala programmet vid Göteborgs Universitet? Men föresten, vänta nu, hur kom jag på att jag ville läsa statsvetenskap över huvudtaget? Det blir man ju inget av? Läser man kinesiska ska man ju kombinera det med företagsekonomi eller affärsjuridik, det väl alla. Annars är man ju ingen äkta utsugande västerlänning.
Sitter som en annan dåre och lusläser alla universitets hemsidor när jag egentligen borde tokplugga till tentorna. Om jag nu vill ha någon kinesiska-examen att kombinera mitt framtida vad det nu blir med.
TREDJE ADVENT, LUCIA OCH SÅ LITE FRAMTIDSÅNGEST PÅ DET.
Såhär såg vår anslagstavla i hallen ut när jag vaknade förra söndagen.
Det bor en liten konstnär i den här lägenheten, men inte är det jag!
I måndags var jag hemma hos Ambassadråd Viktoria Li och hennes man Li Li (fantasi?) och firade Lucia. De hade bjudit in svenskar som studerar kinesiska i Peking samt kineser som studerar svenska. Väldigt trevligt, roligt, och väldigt, väldigt svenskt. Det var som att kliva rätt in i en villa i Nynäshamn (om det inte var för den inmurade ambassaden med den beväpnade portvakten förstås). Julpyntat, men inte överdrivet, "skandinaviskt" möblerat, lyktor på trappen, krans på dörren, glögg och saffransdoft från köket. Hade inte träffat en enda av människorna tidigare och ändå kändes det som att man var så himla mycket hemma. Knäppt.
En hel busslast med svenskstuderande kineser anlände från Beijing Waiguoyu Daxue, och det var om möjligt ännu knäppare. Bara att se 20 kineser (inte svenskar med kinesiskt ursprung, utan superkinesiska kineser) tala (hyffsat) flytande svenska, kändes så märkligt. Och vad svarar man egentligen på frågor som "vad betyder egentligen äpplet faller inte långt från trädet" och "är gamla stan och Kalmar samma sak?" Jag bytte i alla fall telefonnummer med två kinesiskor som jag hoppas kunna ha lite språkutbyte med nästa termin.
Hur som helst så var det himla roligt att träffa lite andra svenska studenter, även om de flesta jag pratade med ska åka hem efter nyår. Jag tycker alltid det är lite jobbigt med såna där supermotiverade, karriärfokuserade studenter som har tio-årsplanen perfekt utstakad, och det kan ju bero på jag fortfarande inte har en aning om vad jag vill göra (och så fort jag tror jag får en aning så ändrar jag mig igen). Därför var det rätt härligt att träffa lite folk som också "bara" läste kinesiska och precis som jag inte helt bestämt sig för vad de vill använda den till.
Men självklart är det ju omöjligt att komma ut helskinnad från ett sådant möte utan en liten gnutta framtidsångest. Viktoria Li själv är som sagt ambassadråd och chef för den politiska avdelningen. Mycket av hennes arbete handlar om mänskliga rättigheter. En otroligt inspirerande, tuff kvinna, och samtidigt himla skrämmande. Jag menar, hon måste ju ha det coolaste jobbet jag någonsin kan tänka mig. Diplomati, Kina, mänskliga rättigheter. Snygga skor. Och på frågan hur hon kommit dit hon är idag? - "En vanlig UD-karriär". Hjälp! Hur svårt, skrämmande, ensamt, och omöjligt låter inte det? Helvete.
MERA POST!
Jag känner mig himla poppis för tillfället måste jag säga. Det trillar in paket här var och varannan dag känns det som, och det är så attans roligt varje gång!
I helgen fick jag ett riktigt bra att ha-paket från mamma. Ett jättefint julkort, en mjuk tandborste (de jag fått tag i här rispar sönder mina stackars tänder istället för att rädda dem), två reflexer (för att undvika att bli överkörd), en påse läkerol (makes people talk), och en liten klapp att spara till julafton. Tack mamma!
Och häromkvällen hade Olliver med sig ett litet överraskningspaket upp från portvakten. Det var från Danielle och inuti fanns det här fina julkortet med tomtigaste tomten! Där fanns också två pepparkaksgubbar att hänga i julgranen och en påse nejlikor att stoppa i apelsiner för bästa juldoften.
Åh vad jag är bortskämd med så många fina människor runt mig!
KALLT.
Burr.
Jag sitter just nu i sängen, iklädd mjukisbyxor, långärmad tröja, strumpor, raggsockor (tack mamma och Priskrossarn), en supertjock fleecetröja med någon form av fuskpäls på insidan, invirad i en gigantisk, jättevarm halsduk (typ 100 % akryl, köpt av en huttrande gatuförsäljare i blåsten utanför campus idag), under en fleecefilt (tack IKEA), och med ett himla stort blockljus aningens oförsiktigt nära placerat på nattduksbordet. Jag fryser. Satans Sibirien-vindar. Ville bara säga det.
TILL ELIN.
Har man lovat så har man - här kommer Matilda med Mao, och Nifen-mössa.
Jag kanske bor i en av världens häftigaste städer, men man är ju ändå alltid Nynäshamnare (hur mycket jag än försöker låta bli ibland) i hjärtat på något vis.
Även de kinesiska turisterna fattade att det var något knäppt med mössan. Tror inte det var deras känsla för mode, utan snarare att jag och mamma stod dubbelvikta av skratt större delen av tiden.
Mössan finns kvar i Beijing, och vem vet, blir det riktigt kallt så åker den nog fan på igen.
ANDRA ADVENT OCH PEPPARKAKSBAK.
Den andra advent började med frukost/lunch på IKEA tillsammans med Tine och två av hennes klasskompisar från Tyskland. Det blev gravad lax med hovmästarsås (nääästan som hemma), många koppar kaffe och efterätter, och alldeles för lång tid spenderad vid julavdelningen. Sedan begav vi oss hem till Gina och Maria för att baka pepparkakor och göra Glühwein. Det är den enda kinesiska lägenheten jag sett som har en ugn, himla bra!
Jag hade fått pepparkaksdeg och grön kristyr i för tidig julklapp av Moster Lotta, och tyskorna hade redan köpt pepparkaksformar på IKEA (det fanns ju en älg-form!). Har man ingen kavel så går en tom vinare lika bra.
Maria var Glühwein-mästare.
Rödvin, torkad apelsin, kanelstänger, nejlikor, anis, och kanske något mer. Första omgången blev lite för sur, men den andra blev riktigt god. Lite mindre apelsin andra gången kanske, tänkte vi. Tills vi insåg att Tine hade hällt min nyköpta 50 krs-glögg i grytan istället för det kinesiska 19 krs-rödtjutet... Nåja, gott var det!
Gina visar stolt upp de inte så traditionella men ack så svenska pepparkakorna.
Tine vaktar ugnen och är förundrad över julmusten...
Såhär blev de tillslut! De flesta tog slut samma kväll, men jag har några kvar att spara till Jul.
Liken...